Ingen har väl gått miste om Laila Bagges växande mage?! Ingen har väl missat att där ligger en bebis på jäsning?! tror heller ingen har haft speciellt svårt att räkna ut att den bebisen kommer att komma vilken dag som helst.


BILDKÄLLA

Nu är det ramaskri i media - Laila Bagge planerar att göra come back i Idol så fort bebisen är ute. En dag i veckan jobbar hon och folk är som galna för att Laila utifrån sig själv anser att hon ska kunna jobba direkt efter förlossningen. Har inte folk viktigare saker att fokusera på än hur länge Laila planerar att vara hemma med sin, eller inte sin utan deras bebis? Ja, för så är det faktiskt, precis som Laila säger så har ju bebisen en Pappa också, man är liksom två om att skaffa barn för er som missat det och borde då således även vara två om att ta hand om den när den kommer ut - eller?!

Det är ganska precis tre månader sedan jag födde barn - jag är hemma helt och kommer att vara länge till. inte för att jag känner att jag måste eller för att jag inte vill att Agnes pappa ska vara pappaledig, det kommer han för övrigt att vara men inte helt utan någon dag i veckan så att vi kan dryga ut våra dagar ytterligare lite, därför att det passar oss bäst. Då fungerar vår vardag bäst. Då mår hela vår familj bäst. Det är utifrån det vi har valt att göra som vi gör - antar att Laila som i mina ögon är en smart kvinna med huvudet på skaft också har kommit fram till att hon vill tillbaka så fort som möjligt.



Vi pratar dessutom om en, EN dag i veckan hon ska jobba - tänk om man hade haft den lyxen. Att kunna jobba en dag i veckan och vara föräldraledig de resterande sex, då hade jag också börjat jobba direkt på vägen hem från förlossningen.

Sen säger Laila något väldigt smart i artikeln i dagens Aftonbladet; "För det första så skulle jag aldrig jobba om det inte var så att jag själv och mitt barn mådde bra. Och det kommer vi ju snabbt märka hur det blir".

Det är ju inte så att hennes önskan är skriven i sten direkt - hon visar ju faktiskt på att det är just bebisen och sitt eget välbefinnande hon sätter först - vad sjutton ska folk klaga för då?!

Eller varför ska de bry sig överhuvudtaget - jag anser att det är upp till var och varje familj att avgöra hur man lägger upp sin föräldraledighet, ingen annans!

För mig är Laila ett föredöme och inte i närheten av ett rikspucko - man slutar inte vara sig själv för att man får barn - man är mer än Mamma och för att man ska fungera som Mamma så måste man få prioritera sig själv och vara ego ibland.

Vi är så förbannat bortskämda i Sverige - vi har möjligheten att i princip vara hemma med våra barn hur länge som helst, vare sig vi är Mamma eller Pappa. Vi har möjligheten att själva välja hur vi vill lägga upp vår föräldraledighet - vi behöver inte som i andra länder gå tillbaka till jobbet redan 3 veckor, en månad eller tre månader efter förlossningen men vi får om vi vill göra det. Varför blir det då ramaskri när en person väljer att jobba en dag i veckan så snart som möjligt, om det är möjligt efter sin förlossning?

Jag anser att det är upp till var familj att avgöra hur de vill fördela och ta ut föräldraledigheten - utan att andra människor (och politiker) ska lägga sig i och bestämma vad de anser är bäst för den enskilda familjen.

Pappor ses som hjältar för att de tar ut pappaledighet men överallt kryllar det av hjältar - människor som varje dag sköter hem, hus och barn - Mammor. Men jag anser inte att inte de föräldralediga Papporna är mindre hjältar än Mammorna bara att Mammorna får inte den uppskattningen vad de än gör - väljer de att jobba en dag i veckan (eller mer) är de egoister som inte ser till sina barns bästa - är de hemma å sköter mat, tvätt, städning och för all del barnen så är de egoister som inte låter Papporna vara hemma med sina barn - hur fan ska folk ha det egentligen? Och när ska alla få den cred de förtjänar för det de gör!?

Så, vad tycker du?!

Vad säger du - är du på??

Vill du gå ner i vikt med mig???

Det som krävs är en bild på dig - så vi kan jämföra före och efter. Ett mål med planerad tid att nå - så vi vet vad du strävar efter.

Helst en blogg så vi kan följa dig. En gång i veckan gör jag ett inlägg om oss - en kort uppdatering om hur det går. En gång i månaden gör jag ett längre inlägg med bild, vikt (och/eller) mått och hur det går alternativt att du gästbloggar här.

Har du ingen blogg är det klart att du får vara med ändå - bara skicka en kommentar om dina uppgifter så fixar vi det.

Enda kravet jag har är att du har fött barn i år och har gravidkilon som ska bort för det här är ingen hets för att bli smalast utan för att få puschning att bli sig själv igen. Att få råd, stöd och insiration i kampen om att få tillbaka sin kropp.

Är du med!!??? Du har en dryg vecka på dig att fundera - du kan hoppa in när som helst, det första inlägget om oss kommer på Måndag, jag vill ha din bild och dina uppgifter senast vid lunch på Måndag så jag har möjlighet att hinna lägga ut dem.

Nu sover lillfisen en kort (förmodar jag) stund och jag har förberett genom att sätta på datorn redan i morse så vi får se hur långt jag hinner på det här inlägget innan hon vaknar.

Här rullar allt på - jag har gett mig fan på att få bort alla kilon jag vill ha bort - 10 kg ska bort till årskiftet, det är mitt första mål så tar vi resten sen. För att nå mitt mål har jag laddat ner en mängd appar till telefonen för att hålla koll på mig själv och hålla mig peppad...

Den första heter "Shape Up" och där lägger man in sina mål och vad man vill gå ner i veckan så räknar den ut vad man behöver äta för att nå sitt mål - tränar man eller rör på sig på annat sätt så får man extra kalorier att äta. Jag har följt den ett par dagar nu och är faktiskt inte det minsta hungrig alls trots att jag inte ska äta massor. Sen har jag inte appen för att räkna kalorierna utan för att få ett hum om hur jag äter och hur jag borde äta - det tar liksom lite emot att lägga in en kexchoklad men inte ett äpple.

Ett stort plus med Shape up är att den är på svenska och att alla våra vanliga varumärken finns med i databasen plus att allt anges i "rätt" måttenheter. Jag kan verkligen rekomendera den appen för dig som vill ha lite koll och vägledning på vad du stoppar i dig.



Sen har jag "Runkeeper" och "Barnvagnsutmaningen" de behöver väl knappast någon närmare presentation utan mäter hur långt du går, i vilken hastighet och räknar ut hur många kalorier du har förbränt. Barnvagnsutmaningen är lite rolig också för där kan du "tävla" mot andra för att uppnå resultat, dessutom får man titt som tätt erbjudanden när man nått ett mål som att hämta en juice gratis i närmaste affär etc.

Sen så var det mina Personliga Tränare - ja, jag har ju inte råd med någon riktig och med endast ett gym i min närhet utan barnpassning, ett barn som aldrig sover och en sambo som jobbar mer eller mindre dygnet runt är det omöjligt för mig att lyckas komma väg och träna. Därför laddade jag ner apparna "Work out". De är faktiskt bättre än vad jag först vågade tro - de finns för mage, rumpa, armar, ben och kondition - alla fungerar på samma sätt - en video på varje övning (10st/app) och tidtagning för varje delmoment - du väljer själv hur länge du vill träna varje del - om du vill köra ett helt program eller bara enstaka övningar. Jag börjar lätt och kör ett helt program per del, men den kortaste tiden. Känner att jag måste börja där för att inte tröttna och för att sakta bygga upp mig själv igen.



Sen kan jag inte uppdatera er om hur det går just nu eftersom jag inte är ägare till någon våg men jag ska införskaffa en nästa gång vi åker till den stora staden...:)

Hur gör du?! Hur har du gått ner i vikt? Vad är ditt mål? Vad behöver du för att klara ditt mål?

Dopet närmar sig. Inte med stormsteg direkt men det närmar sig likväl, snart är Oktober till ända och November är fullspäckad med kalas till höger och vänster så den kommer försvinna i ett nafs och vips så kommer December komma och dopet knacka på dörren. Allt är egentligen klart - om man räknar inbjudningskorten som allt alltså.

Och dopklänningen, den är i och för sig inte klar - den är inhandlad men ska sys om lite så den blir så som jag vill. Agnes kläder till efter dopet är så när på som klara - eller klänningen är klar men inte strumpbyxorna, bodyn och koftan. Jag har bestämt vilka färger jag vill ha på Tovas kläder - nu måste jag bara hitta dem...

...och kläder till mig själv också. Först så vill jag hinna gå ner en 10 kilo så det känns inte som om jag riktigt kan införskaffa dem just nu men jag måste ju ändå ha ett hum om vad jag vill eller kan tänka mig att ha på mig och jag har just nu absolut ingen aning.

Kläder till Kristoffer och P är vi på det klara med men till Kasper vet i sjutton vad vi ska hitta på. Shit vad det ska vara svårt ibland, vad har ni för tips på kläder? Till mig, Tova och Kasper?? Och då helst något annat än varsin jutesäck...

Så var det tårtorna, jag vet hur de ska se ut och vad det ena lagret ska ha för fyllning och kanske det andra också men inte helt säkert än. Håller dessutom på att planera Mammas 50-års tårta som ska gå i rött, svart och guld men vad jag ska hitta på för gott i är jag inte helt på det klara med än. Suck. Jag borde få semester en vecka för att hinna planera Kasper och Kristoffers födelsedagskalas , Mammas tårta och dopet - undrar om man kan få semester beviljat från Försäkringskassan...

BILDKÄLLA

...det skulle verkligen behövas för snart är det ju ta mig sjutton jul också. Eller kanske kan man få hyra in ett par av Tomntens nissar att hjälpa en. Någon som har numret???

Nu får det bli lite ändring här - nu får det bli lite ordning på mitt bloggande men framför allt på min vikt.

Bloggandet har jag en bra och vettig förklaring till och det är att lillbus Agnes tycker att sova är för mesar - hon sover inte på dagen och hon sover inte på natten. Eller hon somnar sött i sin säng on kvällarna men sen tycker hon att man ska vakna varannan timme hela natten och eftersom det varit strul med hennes vikt så krävs det först amning - vilket är helt okej då kan jag halv sova men sen krävs det att jag gör en flaska direkt efter. Om jag inte gör det så vaknar hon varje timme istället och då skulle tädstickor vara mer effektivt att ha i sängen än en kudde. När flaskan görs så vaknar jag ju till ordentligt och inte törs jag halv sova medan jag matar henne med den heller för open som hon är sätter hon halva flaskan i halsen ibland. Så när hon är rapad och klar har det gått nästan en timme och är då en timme tills hon vaknar igen så med lite tur får jag max en timmes sammanhängande sömn om nätterna, tillråga på allt slår lillskrot upp sina små blå för dagen senast 06:00, men oftast redan vid 05:00. Då är det ingen ide för mig att försöka somna om eller söva henne eftersom det snart är dags att gå upp och väcka de tre stora då och P åkt till jobbet. Så man kan helt enkelt säga att när jag har fått tid och möjlighet har jag sovit istället för att blogga. Men man kan ju hinna båda, ibland i alla fall, eller hur?

*Bild kommer - datorn vill inte sammarbeta just nu*

Å så var det vikten ja, jag behöver en spark i röven! Puchning och förnedring för att hålla mig till mitt upplägg. Var på efterkontroll igår och vågen stannade på helt makalösa 91,5kg, nu får det vara nog! Jag vet att ju tröttare jag är dessto mer skit stoppar jag i mig men nu är upplägget VATTEN, vatten mellan måltiderna inte en chokladkaka eller halva godisskålen.

Eftersom amningen strulat men jag vill fortsätta med den i alla fall tills att Agnes är 4 månader och har börjat med smakportioner så vill jag inte hålla på och krångla för mycket med maten. Jag vill heller inte banta av den enkla anledningen att jag vill inte att Tova ska lära sig det som enligt mig är det fulaste ordet som finns. Jag vill att hon ska ha en sund inställning till mat och inte tro att man måste vara smal för att duga utan veta att alla duger som de är - därför går bantning fetbort här hemma. Dock komemr jag att äta på en assiett istället för en tallrik för att få mindre portioner och hålla mig till bara en portion på regelbundna tider.

Sen så går jag, jag går och går 5-10 km varje dag och det tänker jag fortsätta med samt lägga in lite styrketräning och joggning - när någon är hemma och kan ta Agnes.

Vad tror ni?!

Följer ni med på min viktresa?!

Det är pice of cake - sitter i soffan med fötterna på bordet, läser en tidning och dricker kaffe medan lilla bebis bus sussar sött i sin vagga. När lilla bebis bus inte sussar sött i sin vagga ligger hon på golvet och jollrar så glatt så glatt. Det är pice of cake!

Helt seriöst jag minns inte ens när jag läste en tidning sist. Inte heller minns jag när jag senast satt i soffan med fötterna på bordet och drack kaffe. Jag minns faktiskt inte ens när jag satt i soffan sist av någon annan anledning överhuvudtaget än att amma.

Jag kan däremot säga att jag varje morgon sätter på datorn för att i alla fall läsa nyheterna på Aftonbladet och varje kväll stänger av den igen - utan att ha hunnit läsa nyheterna. Jag kan också rabbla upp alla gånger jag satt på kaffe och något av följande tre scenarion infunnit sig; att jag glömt bort det och när jag väl kommit på det igen är det fyra timmar sedan kaffebryggaren stängde av sig - alltså sex timmar efter att jag satte på det där kaffet jag var så sugen på då. Eller att jag faktiskt hinner hälla upp en kopp som jag tre timmar senare hittar ståendes med kallt kaffe i typ badrumsskåpet eller nått. Men det vanligaste måste ändå vara att jag häller upp kaffe och sen sveper det. Med sveper det så menar jag så där som man gjorde på krogen för länge sen när man hade Tequila race typ - svepa fort som fan alltså - eller mer gapa jävligt stort och kasta in allt i koppen på en gång i en enda sväljning utan att varken känna smak eller konsistens. 

Lattemamma. De har det alltid så välstädat och rent också. Det har vi med! Men det är för att jag vill ha det så och då kommer på mig själv att så fort Agnes somnat å tar jag ett race, sätter på kaffe så det ska vara klart när jag är klar - börjar i vardagsrummet, viker alla filtar och lägger kuddarna rätt, plockar bort alla kräk handdukar, bär ut disk till diskmaskinen, sätter igång den och tar ett race i köket med dammtrasan, förbereder mellanmålet till de andra barnen. Oftast förbereds även kvällsmaten, in på toa och torkar av , fyller på toapapper och byter handdukar, tittar i farten på toaletten och funderar på om jag behöver använda den men tänker att det är inte panik än så jag tar ett race där nere först.

Ner för trappen, bäddar sängar, hämtar en hög skitiga kläder på var unges rum, tömmer tvättmaskinen och tumlaren och startar båda på nytt, viker tvätt och lägger in i garderoberna. In i badrummet och byter handdukar, fyller på toapapper och tittar igen på toaletten och känner efter men nä, jag klarar mig en stund till. Så är allt i sin ordning efter en snabb sväng med snabeldraken och jag ska äntligen sätta mig i soffan och vila fötterna en sväng, just som röven snuddar vid tyget hör jag hur Agnes vaknar och är hungrig, ni vet så där vrålhungrig som bara bebisar kan vara - hämtar henne och slår mig ner i soffan.

Just som hon har börjat äta inser jag att jag inte bara borde ha tittat på toaletten när jag var där inne och plockade, jag inser också att tv dosorna ligger utom räckhåll, att min mobil är kvar i köket, hemtelefonen ligger nere och kaffet som jag satte på innan jag började plocka nu har stått på så länge att bryggaren stängt av sig och kaffet har blivit kallt. Dessutom inser jag att jag har glömt att äta lunch. Att vara Lattemamma det är verkligen pice of cake.

Om man bara kunde lära sig att bara ägna sig åt kaffet och inget annat när lilla bebis bus sover...

...idag ska jag i alla fall bara ägna mig åt kaffe, lämnar huset och drar på bebis date inne i stan. Men jag har ju varit uppe sen 04:50 så allt det där som måste fixas är redan klart.

Ha en underbar dag gott folk och på återseende!

Vitchoklad kladdkaka

2 ägg
2 dl strösocker
150g smält smör
150g vit choklad
2 tsk vanilinsocker
1,5 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker i en bunke. Smält smöret i en kastrull, bryt nechokladen och rör på svag värme tills att chokladen har smält helt - rör då ner i bunken. Tillsätt resten av ingredienserna och grädda sedan i ugnen på 175 grader i 15-20 minuter. 

Låt svalna, pudra med florsocker och servera med grädde, frukt eller bär och kanske lite riven choklad.

*yammi* 

Köttfärs med ädelost och Tagligatelle

Den godaste köttfärsen enligt mig, och enklaste att göra.

500g köttfärs
1 ädelost (jag brukar ha gräddädel från Kvibille)
1 gul lök
3 dl grädde (jag brukar ha lite mer för att det ska bli mer sås...:P)
salt & peppar

Stek köttfärsen, hacka löken och häll i. Dela osten i mindre delar och lägg ner den också, när all ost är smällt häller du på grädden och låter det puttra ihop ett par minuter, salta och peppra efter tycke och smak servera sen med pasta och en god sallad.

*mums*

Igår var en sån där underbar dag, en sån man bara vill ha om och om igen, helst varje dag.

Agnes vaknade på ett strålande humör. Tova vaknade på ett lika strålande humör och likaså Kasper. Till och med Kristoffer kom upp som ett litet solskensmoln. Vi åt frukost tillsammans och allt var bara så där underbart, ni vet som i en 50-tals reklamfilm där mamma bullbakare bara ler när hon torkar upp den utspillda mjölken och tar fram ny, så var det. Nästan så att fåglarna satt på fönsterblecket och sjöng för oss, en helt underbar start på dagen helt enkelt.


BILDKÄLLA

Hela vägen till skolan kvittrade Tova å Agnes jollrade i vagnen, det var så mysigt trots höststormen som ven kring oss och regnet som piskade oss i ansiktet. Efter en stund somnade Agnes i vagnen och Tova fortsatte kvittra på så glatt som gladaste lärka. En så underbar start på dagen!

Inte behövde jag hämta hem Tova heller för hon och en kompis gjorde sällskap. Agnes vaknade lagom tills att vi kom hem, lika glad som då hon somnade. Underbart!

Tova kom hem med sin kompis med samma solskenshumör som hon lämnade huset med på morgonen, de åt mellanmål, lekte och fikade hela eftermiddagen innan Is pappa hämtade henne, då hände något. Solen gick i moln och åskan började mullra. Tova blev sur och grinig, Agnes vände på en femöring och bytte sitt glada humör till ett gnälligt, skrikigt och ganska tråkigt för att inte tala om Kasper som blev blixten själv när läxorna kom på tal.

Tova och Kasper satte sig vid varsin dator och tjurade i kapp på varsitt våningsplan. Jag, med en tjurig Agnes på ena armen började med kvällsmaten, kände hur det glada mysiga sakta men säkert försvann ikapp med barnens tjurighet, det bara sakta rann av mig och förbyttes till samma tjurskallighet som de andra drabbats av. 

Böjer mig ned för att sätta Agnes i babysittern för att göra klart maten, just som jag sätter ner henne känner jag hur hela handen blir våt och klibbig och inser att det är blöjan som läcker, hon har just fyllt blöjan med en kubik skit, hon lägger en kaskad spya rätt ner i tröjan på mig och potatisen håller på att koka över ringer P och säger att han blir sen från jobbet. Då försvinner alla kvittrande fåglar från fönsterblecket och det känns helt plötsligt som om jag sitter i ett hörn av en grå cell på Bekomberga, likblek och svart av smuts, stripigt skitigt hår och gråter. Just så känns det och jag längtade ofantligt mycket efter en dusch, en kvart själv, en hel natts sömn, någon som vek min tvätt, någon som lagade min mat, någon som kunde ta en fight med barnen, någon som gjorde något hemma så jag bara slapp något en endaste dag.


BILDKÄLLA

Att ta fighten jag skjutit upp med Tova och Kasper var bara ett faktum - Tova skulle in i en dusch, Kasper skulle göra läxorna och det nu. Agnes skulle ha nya kläder, ny blöja och mat och det nu - samtidigt som maten började bli klar och jag verkligen skulle behöva om inte duscha så i alla fall tvätta av mig och byta kläder helst för en kvart sedan. Det var inte långt från tårar då och jag vet i sjutton hur jag klarade det men under vilda protester, tjurighet, suckar stånkande och stönande blev både Tova och Agnes rena, Kaspers läxor blev gjorda och vi fick mat i magen allihop innan P kom hem från jobbet, två timmar senare än vad han brukar och jag äntligen kunde ta en snabb dusch innan Agnes mat och sovklocka hann ringa och de andra två skulle slängas i sina sängar.

Jag älskar mitt liv men fy fan vad jag hatar det ibland!

Vet ni en sak?

Jag har känt mig lite "tvingad" att printa ner en presentation av mig, Tova och Agnes, jag hade som plan att göra det på resten av familjen också men hur krystat är det inte egentligen??? Nä, nu skiter jag i det och skriver så som jag brukar, från hjärtat, det som bara ploppar upp, just som det ploppar upp i mitt huvud.

Jag älskar mitt liv, min sambo, mina döttrar och mina bonussöner över allt annat, de är alla underbara på sina sätt och vis. Jag tycker om att vara Mamma, det är underhållande, mysigt och roligt. Jag tycker om när huset är fullt av folk, när barnen har sina kompisar här, när det hörs tissel och tassel från var och varannan vrå. Att höra springet av små barnfötter och skrattet när syskon leker och busar. Jag älskar det livet och allt som hör det till.

Men vet ni en sak??

Ibland då skulle jag lätt byta bort alla barnen och sambon också för den delen mot en kvart själv i duschen eller att få läsa en sida i en bok utan att bli avbruten om jag ens hinner sätta mig i soffan.

Ibland så undrar jag hur sjutton jag är funtad som har valt att leva ett liv med bonusbarn och ett eget barn och dessutom skaffar ett till barn. Ibland suger det verkligen både att vara Mamma och sambo men jag skulle aldrig vilja byta bort det, aldrig någonsin, inte mot någonting, inte på riktigt. Även om hela familjen vissa dagar är väldigt billiga.

Jag är ju trots allt inte mer än människa och jag blir också trött efter vaknätter, jag blir också sur och grinig på både barn och sambo, precis som de kan bli på mig, det hör till och jag tänker inte dölja det här när jag skriver för en sån dålig dag är just en så bra bloggdag – då får man ut allt och orkar vara den där Mamman man vill vara efter att ha luftat sina tankar och känslor, bara så ni vet älskar jag hela min familj även de dagar jag undrar vart ingen är som skulle hjälpa till med disken, varför ingen har lagt saker över allt när de bevisligen ligger just över allt och varför ingen plockar undan det för att inte tala om de dagar då ingen har lust att läsa läxor eller gå och lägga sig. Eller när ingen byter kläder femtioelva gånger just som man ska gå till skolan och sen skäller på mig för att jag tjatar, jag älskar dem, Tova, Agnes, Kasper, Kristoffer & P då också….

Nu tar jag en paus från bloggdesignandet ett tag, jag har ett par saker till jag vill fixa och ändra på men det förtar hela lusten att blogga när jag bara sitter och klurar på hur det ska se ut och vad som ska vara vart så nu tar jag en paus med det - bloggen får ändra sig allt eftersom - jag vill blogga!!

Grillad Baguette med salami, soltorkade tomater, pesto, röd lök och mozzarella.

1 hel baguette (hemmagjord, bake off, eller nybakt från ICA), dela den mitt itu och ha på vad du vill, jag bredde på pesto, la på salami, strödde över strimlade soltorkade tomater och röd lök - på med mozzarelal och in i ugnen på 200 grader i max 5 minuter.

Gjorde en sallad och vitlökssås som serverades till.