Igår var en sån där underbar dag, en sån man bara vill ha om och om igen, helst varje dag.

Agnes vaknade på ett strålande humör. Tova vaknade på ett lika strålande humör och likaså Kasper. Till och med Kristoffer kom upp som ett litet solskensmoln. Vi åt frukost tillsammans och allt var bara så där underbart, ni vet som i en 50-tals reklamfilm där mamma bullbakare bara ler när hon torkar upp den utspillda mjölken och tar fram ny, så var det. Nästan så att fåglarna satt på fönsterblecket och sjöng för oss, en helt underbar start på dagen helt enkelt.


BILDKÄLLA

Hela vägen till skolan kvittrade Tova å Agnes jollrade i vagnen, det var så mysigt trots höststormen som ven kring oss och regnet som piskade oss i ansiktet. Efter en stund somnade Agnes i vagnen och Tova fortsatte kvittra på så glatt som gladaste lärka. En så underbar start på dagen!

Inte behövde jag hämta hem Tova heller för hon och en kompis gjorde sällskap. Agnes vaknade lagom tills att vi kom hem, lika glad som då hon somnade. Underbart!

Tova kom hem med sin kompis med samma solskenshumör som hon lämnade huset med på morgonen, de åt mellanmål, lekte och fikade hela eftermiddagen innan Is pappa hämtade henne, då hände något. Solen gick i moln och åskan började mullra. Tova blev sur och grinig, Agnes vände på en femöring och bytte sitt glada humör till ett gnälligt, skrikigt och ganska tråkigt för att inte tala om Kasper som blev blixten själv när läxorna kom på tal.

Tova och Kasper satte sig vid varsin dator och tjurade i kapp på varsitt våningsplan. Jag, med en tjurig Agnes på ena armen började med kvällsmaten, kände hur det glada mysiga sakta men säkert försvann ikapp med barnens tjurighet, det bara sakta rann av mig och förbyttes till samma tjurskallighet som de andra drabbats av. 

Böjer mig ned för att sätta Agnes i babysittern för att göra klart maten, just som jag sätter ner henne känner jag hur hela handen blir våt och klibbig och inser att det är blöjan som läcker, hon har just fyllt blöjan med en kubik skit, hon lägger en kaskad spya rätt ner i tröjan på mig och potatisen håller på att koka över ringer P och säger att han blir sen från jobbet. Då försvinner alla kvittrande fåglar från fönsterblecket och det känns helt plötsligt som om jag sitter i ett hörn av en grå cell på Bekomberga, likblek och svart av smuts, stripigt skitigt hår och gråter. Just så känns det och jag längtade ofantligt mycket efter en dusch, en kvart själv, en hel natts sömn, någon som vek min tvätt, någon som lagade min mat, någon som kunde ta en fight med barnen, någon som gjorde något hemma så jag bara slapp något en endaste dag.


BILDKÄLLA

Att ta fighten jag skjutit upp med Tova och Kasper var bara ett faktum - Tova skulle in i en dusch, Kasper skulle göra läxorna och det nu. Agnes skulle ha nya kläder, ny blöja och mat och det nu - samtidigt som maten började bli klar och jag verkligen skulle behöva om inte duscha så i alla fall tvätta av mig och byta kläder helst för en kvart sedan. Det var inte långt från tårar då och jag vet i sjutton hur jag klarade det men under vilda protester, tjurighet, suckar stånkande och stönande blev både Tova och Agnes rena, Kaspers läxor blev gjorda och vi fick mat i magen allihop innan P kom hem från jobbet, två timmar senare än vad han brukar och jag äntligen kunde ta en snabb dusch innan Agnes mat och sovklocka hann ringa och de andra två skulle slängas i sina sängar.

Jag älskar mitt liv men fy fan vad jag hatar det ibland!