...varför lillfisen alltid vaknar just som man sätter ner baken i soffan, det slår aldrig fel! Inte det och att hon slår upp sina blå så fort man slår på vattnet i duschen eller tar första tuggan av maten, det slår aldrug fel. Undrar om de små har inbyggda sensorer, extrema luktsinnen och en inbyggd radar så att de ska kunna träffa mitt i prick varje gång...

Vår lillfis - Agnes är förövrigt en ganska bestämd och vaken tjej på drygt två månader. Sova är inte hennes devis - kanske just därför man blir lika förvånad varje gång hon inte sover längre än hon gör för man verkligen trott att men nu måste hon väl i alla fall...

...å nä, så blev det inte den här gången heller.

Men hon sover om nätterna och det får vi väl tacka högre makter för i alla fall.

Agnes är vårt enda gemensamma barn och fler blir det absolut inte! Hon är underbar på alla sätt och vis och värd varenda minut som gravid men jag vägrar vara gravid en edaste gång till i hela mitt liv!!

Graviditeten med Agnes var raka motsatsen mot den med Tova - jag mådde pyton, hade högt blodtryck och protein till och från hela tiden. Agnes var en vilde där inne så att mina revben överlevde är ett under för ibland kändes det sannerligen som om hon använde dem som stege för att ta sig ut på fel håll.

Inte hade hon stora planer på att vända sig nedåt heller utan hon låg på tvären tills att det blev prat om vändning, då vände hon sig nedåt men fortsatte träna karate där inne tills att hon kom ut.

Förlossningen var ungefär lika snabb som Tovas men tusenfalt mer intensiv - hade inga pauser alls mellan verkarna så jag hade en fyra timmars lång nära döden upplevelse där det kändes som om underkroppen höll på att separeras från överkroppen med en slö morakniv. Liksom med Tova hann jag inte få någon bedövning,båda gångerna kom narkosläkaren, med Tova började krystverkarna just som han kom så de blev inget med de då, med Agnes pep hennes sökare just som hon tvättat min rygg och direkt efter det började krystverkarna. Helt sinnessjukt och jag hade faktiskt sett fram emot att få föda med bedövning för en gångs skull men med världens bästa barnmorska gick det ändå, även om jag trodde jag skulle dö.

Hon är värd varenda sekund av smärta men jag gör verkligen inte om det igen, det räcker bra med de fyra barn vi har här hemma nu, det vill jag lova!